Det bästa rådet jag någonsin fått

Det är bara en fas…

Det var min första resa tillbaka till Storbritannien sedan jag blev gravid, fem månader på väg, på ett bröllop där jag pratade med en vän till en vän om vad annars… bebisar, när jag fick det som skulle visa sig vara det bästa rådet någonsin!

Jag har fått massor av råd som delats med mig, både efterfrågade och oönskade, från det ögonblick jag meddelade att jag var gravid ända fram till idag. Vissa visade sig vara hjälpsamma, men de flesta bara störde min rytm, fick mig att känna mig tvingad att prova något jag inte var bekväm med och i nästan alla fall misslyckades det.

Vem kunde ana att ett halvdrucket samtal (inte mig uppenbarligen) kunde bli så avgörande under de tidiga månaderna av moderskapet. Och ja, jag är säker på att det är ganska uppenbart för alla som redan har barn, men när man dyker ner i det skrämmande okända av första gången som mamma var det verkligen en uppenbarelse.

Det är bara en fas…

Jag förstod det inte riktigt då, åh, så min bebis kommer vara underbar ena dagen och inte nästa, okej, det kan jag hantera, tandväxlingen kommer hända men den går över, det kanske finns en period när bebisen bestämmer sig för att sluta sova, okej, verkar ganska standard.

Det du inte inser är att det finns såååå många faser! Varje vecka är annorlunda…

De första veckorna ville Bo bara sova på vårt bröst, jag fick höra att det skulle vana honom och att jag skulle sluta, så istället för att njuta av den här underbara tiden oroade jag mig för att jag gjorde något som skulle göra min bebis till en dålig sömnare och försvarade hans sovande på bröstet inför både mig själv och alla som lyssnade - det var bara en fas, en som var alldeles för kort och som jag borde ha bara omfamnat. Jag längtar efter de mysiga sömniga kramarna och vet att jag inte kommer få dem igen på ett tag…

Efter att ha sovit som en bebis de första tre veckorna bestämde sig Bo sedan för att han var rädd för mörkret och inte gillade att sova på natten, vi spenderade timmar med att gå fram och tillbaka med honom och försökte lista ut hur vi kunde få honom tillbaka till sig själv, gick igenom allt vi hade gjort fel som lett till det här, övervägde varje lösning under solen inklusive att ändra amning, sovställning och till och med sovrum… det var bara en fas, inom tre dagar var han tillbaka till det normala.

Bara förra månaden bestämde sig vår åtta månader gamla bebis som brukade sova så gott för att han hatade att gå och lägga sig, skrek i en och en halv timme vid läggdags och sedan varje timme på natten tills det var dags att stiga upp. Vi var vid vårt vitt förstånd, vad har vi gjort? Har vi förstört honom genom att låta honom sova på vårt bröst som nyfödd, ger hans golvsäng honom för mycket frihet (ja, vi fick höra att han hade för mycket utrymme och det var därför han inte sov!) Ger vi honom fel mat som orsakar magont hela natten, hatar han oss faktiskt nu? Nej, det var bara en jäkla fas. En väldigt prövande en som varade lite längre än de andra, men vi höll ut, anpassade oss för att göra honom så glad som möjligt kring läggdags och tre veckor senare är han nu helt tillbaka till det normala. Det här var kanske den värsta fasen hittills, men precis som alla andra kom den och gick.

Några av de andra faserna vi stött på under de senaste nio månaderna:

• Spottar upp efter varje måltid, varje enda måltid! Den här varade i cirka fyra månader
• Sover bara när man går med honom
• Sover bara när han inte blir berörd
• Sover bara när det är ljust
• Sover bara när det är mörkt
• Obsesserad av väggen bakom soffan, sover bara om han kan se den
• Sover igenom natten vid 10 veckors ålder, bestämmer sig vid 3,5 månader för att sluta sova igenom natten
• Gillar att sova i sin spjälsäng
• Hatar att sova i sin spjälsäng
• Älskar att sova i sin golvsäng, sedan hatar den, sedan älskar den igen
• Vägrar ta sin mjölk (det här är frustrerande, en trött hungrig bebis som inte äter) varade en vecka och sedan tillbaka till det normala
• Är allmänt grinig
• Äter inte grönsaker
• Älskar grönsaker
• Kvävs på allt som är det minsta klumpiga
• Äter hela bitar av rostat bröd
• Gillar kramar
• Hatar kramar
• Vägrar ta napp
• Sover inte utan napp

Listan är oändlig och det kommer säkert bli många fler! Som föräldrar måste vi vara anpassningsbara men inte överreagera på varje liten förändring, om vi tog till oss allt råd som ges skulle våra bebisar inte ha en aning om vad som är upp eller ner.

Så lita på din instinkt, gör förändringar när du känner att du behöver det, men var inte rädd för att bara andas ut och acceptera att bebisar förändras och om de är extra prövande är det nio gånger av tio bara en jäkla fas, det kommer en ny på nolltid :)